Similar
Karl F. Wunder PC 0448 Feind in Sicht. Back Side
View of the falls just below the bridge in the village. Taken from the harbor.
Zak Joseph Zachariah - In 'Wonderland', Wellington
[Civil War envelope showing portrait of Maj. General U.S. Grant]
Y.M.C.A. Building, Elyria, Ohio
The New Bridge, Hutt, Wellington, New Zealand - Muir & Moodie
Ett påskkort till fru Kristina Nilsson, Torp no 5 i Böda på Öland.
Untitled - Muir & Moodie. Museum of New Zealand collection
Postkarte des Kürschners Johann Spicner, Wien (2)
Related
Ett år 1918 postgånget vykort med motiv av Linköpings brandstation. Adresserat till den från Vikingstad bördiga Gunhild Axbom.Vid tiden för bilden var brandstationen relativt nyligen uppförd. Den ritades i nationalromantisk stil av byggmästaren Nils Meijer med hjälp av arkitekt Nils Rosell. Även den i Linköping framträdande Axel Brunskog lämnade in arkitektförslag men fick se sig övervunnen. Som inspiration för Meijer och Rosell stod brandstationen i Wilmersdorff, Berlin. Den uppfyllde väl tidens syn på brandmannens arbete. Brandsoldaterna skall rycka ut ur en borg som ger intryck av deras farliga och aggressiva yrke.Byggnaden placerades på en för linköpingsmått mätt höjd. Därmed fick man nedförsbacke till stadens bebyggelse. I samband med inflyttandet inköptes två automobiler, en stegbil och en för manskap och redskap. Men trots att man försålde kårens hästar lät man ändå flytta över viss hästanspänd utrustning som garant utifall de nymodiga automobilerna skulle krångla. Kostnaden för bygget landade på 165 000 kronor.
Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården.Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Petter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Parti av Snickargatan i Linköping. Vy norrut från gatans anslutning med Ågatan -som vid tiden inte hade längre sträckning. I blickfånget utbreder sig den så kallade Wernerska trädgården. Det nöjesetablissemang som från 1800-talets mitt växte fram i trädgården hade från senare hälften av århundradet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Petter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Porträtt av Oskar Andersson. Efter en svår barndom blev han med tiden färgaremästare och rådman i Linköping. Han föddes 1845 i Örberga som son till hemmansägaren i Ullnäs Anders Eriksson och dennes maka Maja Jansdotter. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skriva på socknen". Fadern döms även för stöld. I 12-års åldern tar Oskar drängtjänst i på Östra Starby utanför Vadstena. Efter ett par år flyttar han till Linköping för att gå i lära hos färgmästaren Erik Johan Berg. Efter ett tiotal år hos Berg följde ytterligare tio år som färgare på Råby fabrik i Ljung. År 1879 kom han åter till Linköping och blev mästare och sedermera även rådman. Hans verkstad låg vid Storgatans östra ände i nuvarande kvarteret Druva. Han dog ogift 1925.
Den kraftigt ökade befolkningen i Sverige från 1700-talet fick vanligtvis till följd att den ursprungliga sockenkyrkan byggdes till eller revs för att ge plats för nytt, större kyrkorum. Uppförandet av den nya kyrkan gick allt som oftast förbluffande fort. I Östergötland finns exempel på kyrkor som färdigställts under blott en månads tid. Detta gäller inte för kyrkan i Vikingstad. Arbetet med den nya kyrkan påbörjades 1765 och avslutades först 1768. Inredningen återstod då och invigningen kom att dröja ända till 1785. I Vikingstad kunde sockenborna emellertid ha fördragsamhet med den långa byggtiden. I annexförsamlingen Rakered fanns ett rymligt kyrkorum att bruka. I samband med tillkomsten av Vikingstad nya kyrka inkorporerades Rakered i en ny gemensam socken. Bilden visar interiör av Vikingstad nya kyrka 1964. Orgeln byggdes 1785 av den berömde orgelbyggaren Pehr Schiörlin, och är ett av dennes första verk.
Den kraftigt ökade befolkningen i Sverige från 1700-talet fick vanligtvis till följd att den ursprungliga sockenkyrkan byggdes till eller revs för att ge plats för nytt, större kyrkorum. Uppförandet av den nya kyrkan gick allt som oftast förbluffande fort. I Östergötland finns exempel på kyrkor som färdigställts under blott en månads tid. Detta gäller inte för kyrkan i Vikingstad. Arbetet med den nya kyrkan påbörjades 1765 och avslutades först 1768. Inredningen återstod då och invigningen kom att dröja ända till 1785. I Vikingstad kunde sockenborna emellertid ha fördragsamhet med den långa byggtiden. I annexförsamlingen Rakered fanns ett rymligt kyrkorum att bruka. I samband med tillkomsten av Vikingstad nya kyrka inkorporerades Rakered i en ny gemensam socken. Bilden visar interiör av Vikingstad nya kyrka 1964. Orgeln byggdes 1785 av den berömde orgelbyggaren Pehr Schiörlin, och är ett av dennes första verk.
Gårdsinteriör från Westmanska gården i Linköping. Det var härifrån den stora stadsbranden år 1700 startade, genom att en av gårdens drängar slarvat med en lykta. Efter branden avsågs Platensgatan att förlängas genom gården. Tomtens ägare lät emellertid i hast uppföra det putsade gatuhuset i bakgrunden, vilket omintetgjorde den planerade förlängning av gatan. Som en eftergift togs ett valv upp redan 1707 för fri passage till och från Stora torget. Valvet skymtar bortom den välta trålåren under skylten "Mjölhandel". Under 1800-talet kom gården i etapper gå över i familjen Westmans ägo, vilkas anförvanter skapade en mycket framgångsrik handelsgård. Byggnaderna revs 1907 för att ge plats för det så kallade Centralpalatset. Tiden för bilden är omkring förra sekelskiftet.
Porträtt av Fredrik Pereswetoff-Morath. Född och uppvuxen på Kallerstad säteri strax öster om Linköping som son till Carl Emil och Carolina Maria Sofia Pereswetoff-Morath. Parallellt med en militär karriär kom han att verka som skriftställare och korrespondent till olika tidsskrifter. En tid även redaktör av tidningen Östergötland. Efter moderns frånfälle 1891 tycks hans liv komplicerats. Samma år avflyttade han från Kallerstad för att stå skriven "på socknen", det vill säga utan fast bostad. Han anges utflyttad till Burseryd socken 1894 men återfinns inte på platsen. I februari månad 1895 uppges han istället vara inflyttad till en ödestuga i Linköpings landsförsamling. Hans ambullerande tillvaro fortsatte med tillfälliga boställen i Stjärnorp, Kristberg och Tannefors. Från 1908 var han dock stadigvarande boende i stadsdelen Gottfridsberg i Linköping.Fredrik Pereswetoff-Morath förblev ogift och med honom skulle ättens adliga gren slockna på svärdssidan. Rimligtvis förklaras den adoption han lät föranstalta 1918 av fänriken Carl Magnus Dahlqvist, vars mor var född Pereswetoff-Morath, av det faktumet. Den adopterade hade vid tiden nyligen blivit faderslös och inom kort skulle han även förlora sin adoptionsförälder.
Porträtt av Fredrik Pereswetoff-Morath. Född och uppvuxen på Kallerstad säteri strax öster om Linköping som son till Carl Emil och Carolina Maria Sofia Pereswetoff-Morath. Parallellt med en militär karriär kom han att verka som skriftställare och korrespondent till olika tidsskrifter. En tid även redaktör av tidningen Östergötland. Efter moderns frånfälle 1891 tycks hans liv komplicerats. Samma år avflyttade han från Kallerstad för att stå skriven "på socknen", det vill säga utan fast bostad. Han anges utflyttad till Burseryd socken 1894 men återfinns inte på platsen. I februari månad 1895 uppges han istället vara inflyttad till en ödestuga i Linköpings landsförsamling. Hans ambullerande tillvaro fortsatte med tillfälliga boställen i Stjärnorp, Kristberg och Tannefors. Från 1908 var han dock stadigvarande boende i stadsdelen Gottfridsberg i Linköping.Fredrik Pereswetoff-Morath förblev ogift och med honom skulle ättens adliga gren slockna på svärdssidan. Rimligtvis förklaras den adoption han lät föranstalta 1918 av fänriken Carl Magnus Dahlqvist, vars mor var född Pereswetoff-Morath, av det faktumet. Den adopterade hade vid tiden nyligen blivit faderslös och inom kort skulle han även förlora sin adoptionsförälder.
Ett år 1918 postgånget vykort med motiv av Linköpings brandstation. Adresserat till den från Vikingstad bördiga Gunhild Axbom.Vid tiden för bilden var brandstationen relativt nyligen uppförd. Den ritades i nationalromantisk stil av byggmästaren Nils Meijer med hjälp av arkitekt Nils Rosell. Även den i Linköping framträdande Axel Brunskog lämnade in arkitektförslag men fick se sig övervunnen. Som inspiration för Meijer och Rosell stod brandstationen i Wilmersdorff, Berlin. Den uppfyllde väl tidens syn på brandmannens arbete. Brandsoldaterna skall rycka ut ur en borg som ger intryck av deras farliga och aggressiva yrke.Byggnaden placerades på en för linköpingsmått mätt höjd. Därmed fick man nedförsbacke till stadens bebyggelse. I samband med inflyttandet inköptes två automobiler, en stegbil och en för manskap och redskap. Men trots att man försålde kårens hästar lät man ändå flytta över viss hästanspänd utrustning som garant utifall de nymodiga automobilerna skulle krångla. Kostnaden för bygget landade på 165 000 kronor.
Summary
Enskilt arkiv 588 emanerar från makarna Josef Lindberg (1891-1964) och Gunhild Maria Lindberg f. Axbom (1893-1979). Arkivet omfattar personliga handlingar främst uppkomna genom Gunhilds försorg. Arkivet kom att ärvas (omhändertas) av Josefs kusin David Andersson, som i sin tur lämnade efter sig handlingarna till sin son Roy Andersson. Denne lämnade arkivet till Östergötlands museum som gåva 2004.
Tags
sverige
östergötland
ostergotland
linköping
linkoping
linköpings brandstation
linkopings brandstation
innerstaden
fontänen
fontanen
västra vägen 32
vastra vagen 32
brandstation
roy andersson
svenska litografiska ab
stockholm
offentliga byggnader
diverse byggnader och anläggningar
offentlig service
östergötlands museum
fire station
miscellaneous buildings and structures
the fountain
inner city
linköping fire station
public services
public buildings
swedish lithographic ab
sweden
west road 32
east coast
workers
equipment
houses
view
postcard
postcards
Date
1893
Source
Digital museum
Link
Copyright info
No known restrictions on publication.